måndag 18 juni 2007

Emmas andra video



Den här låten är rätt talande för hur jag har mått de senaste månaderna. Det börjar kännas bättre men känslorna av ångest, oro och ensamhet finns fortfarande kvar, och stundtals är de så kraftiga att jag ligger på golvet och skriker. Som tur är har man sina vänner. Utan dom skulle jag aldrig orka.

Det är lite lustigt det där. Jag har varit kär i ett antal tjejer i mitt liv, och när jag har varit det har jag saknat dom nåt otroligt. Men det är INGENTING mot vad jag saknar dom vänner som står mig oerhört nära när olika orsaker gör att man inte kan ses på ett tag. Som när Martin hade fullt upp med ett föredrag om Skvorecky för en tid sen, och gick under jorden i några veckor. Jag höll fan på att få spel p.g.a. det.

Är detta ytterligare ett tecken på att stark vänskap is the shit och att kärlek är ordentligt överskattat? Mycket möjligt. Men för att citera en viss Whit Stillman-film, "our bodies aren't really designed for group social life, a certain amount of pairing off was always part of the original plan".

Inga kommentarer: