Min klasskompis, den eminente Oskar L (allmänt kallad Osklar), hade knytkalas hemma hos sig igår. Jag bakade två exemplar av min trademarkade kladdkaka och for dit. Vi hade väldigt skoj, men till saken hörde att detta var Stora Partnerbesökarhelgen. Det verkade som om i stort sett hela klassens pojk/flickvänner hade rest dit, och de två andra singlarna klassen rymmer, förutom mig då, var inte närvarande. Med andra ord formade sig festen så småningom till fem par som satt i soffan och gosade, och så jag som satt på en stol bredvid och gosade mig med Osklars Ibanez-gura. Min vän och klasskamrat Zalome förklarade att jag hade blivit "gurasexuell". Undrar om jag är ensam om det i världen. Tror inte det.
Såna där tillfällen är för övrigt som gjorda för att ge en en ordentlig dos bitterhet rörande sin singeltillvaro. Men det jag blir inte bitter, för är det två saker man ska se till att undvika att göra sig till, så är det bitter och ett offer. Och när jag blir bitter så sjunker jag så oerhört jävla djupt. Och det är det inte värt.
Imorgon kommer jag missa Sunkit, för första gången på över två år. Känns konstigt.
