Pappas bil har sprungit bort

Den senaste tiden har jag haft vansinnigt skojigt åt gruppen Svensk Film (Max Andersson & Stefan Agaton), och deras enda singel, Varför är det så mycket svart?. Vi snackar duktigt pretentiös svensk synthpop med en text som trotsar beskrivning. Bifogar den nedan. Låten kan ni höra här.

Min dröm har ingenstans att vara
ensam kvar vid väggens slut
Bakom soffan ligger mamma
och ser hur negrerna rinner ut

Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
Det får gömma sig i mig
Det får gömma sig i mig

Men bilderna vill inte skrika
Jag måste skära lite till
Jag spiller fast jag skär försiktigt
Det är inte farligt alls

Jag kramar om min mammas huvud
Grannen gnager på sitt golv
Det smakar inte som det brukar
Det smakar inte alls som förr

På natten leker alla gator
På bakgården står döda djur
Jag ska måla deras munnar
så dom kan skratta och le igen
På bio, om man sitter för nära duken
kan man försvinna i ett hål
Några kommer aldrig tillbaka
Dom ser ut som om dom inte fanns
Dom ser ut som om dom inte fanns

Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
Det får gömma sig i mig
Det får gömma sig i mig

En del har skaffat stora hundar
som kan slicka stora sår
Alla dansar utom dom fula
dom får Gud att tugga på
Spindeln in min mage växer
Pappas bil har sprungit bort
Nu ska alla barnen brinna
Varför är det så mycket svart?
Mörkret gör så ont i ljuset
Varför är det så mycket svart?

Man vänjer sig

Flydde igårkväll från svårmodet genom att åka med S/S Blidösund, där Kjell Höglund och Johan Johansson skulle spela. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut. Fick mig några hjälpande visdomsord till livs från Moreyskan (en av mina favoritmänniskor) och Lake demonstrerade sitt cigarett-trick (tyvärr satt jag i fel vinkel i relation till honom, så jag såg var cigaretten tog vägen). Johan verkade vara på ett synnerligen inspirerande humör och Kjell saknade inte kvinnliga groupies med udda frisyrer.

Spelningarna gick bra. Johan körde gamla, sällan hörda favoriter som Libertad (den första Johan-låt jag lärde mig på gitarr), Josef & Maria (den första Johan-låt jag lärde mig på ukulele), Lust (den första och enda Johan-låt jag gjort en heminspelad cover på) och ett helt lass med andra godingar. Publiken var alldeles uppenbarligen mest där för att höra Höglund, men Johan fick ändock ett mycket entusiastisk mottagande.

Kjell charmade på som vanligt, och publiken kunde i stort sett varenda textrad i alla låtar, verkade det som. För första gången så länge någon kan minnas spelades Trollfolk på bygden och Tekniska röntgencentralen. En kille i publiken kom sedan fram till Kjell och sa att den här konserten hade tagit honom ur den kris han känt det senaste halvåret. Fint sagt, tycker jag, och ännu finare om det faktiskt är sant.

Hängde även en stund och pratade med Julia Sandberg-Hansson, en väldigt trevlig och skojig människa, som precis spelat in film med Uwe Boll (!). Det händer alltför sällan att jag träffar tjejer i min egen ålder som uppskattar riktigt bedrövliga filmer, så det var extra roligt.

Kände att det inte skulle bli någon trevlig natt om jag bara åkte hem till mig själv. Tog istället buss ut till skärgården, vilket innebar en rätt skön nattpromenad i samband med en SJ-anställd bybo som gnällde över hur jävligt det är att det saknas bussar ut till Resarö på nätterna (det har han helt rätt i, men mig bekom det föga just då). Sent på natten hade jag telefonkontakt med Patrick, och vi fixade till de sista bitarna av hans MySpace-biografi och Poetry Gangbang-texten. Om ni har några synpunkter på dem så vill jag gärna höra dem (passa på att lyssna på "Sent på jorden" på Gangbang-sidan också, en sån där låt man önskar att man hade skrivit själv).

Avslutningsvis träffade jag igår en Annelie som INTE hade genomgående korpsvart hår eller citerade Harry & Sonja. Trodde alla som hette Annelie gjorde det (åtminstone gör de två jag känner sedan tidigare det).

Bankrån i Midsommarkransen

Allvarligt talat, skulle ni bjuda hem den här typen på middag?

Inspiration kan komma lite varstans ifrån!

Precis efter att jag skrivit det förra inlägget chattade jag som hastigast med en kär vän, som hade precis motsatta problem: alldeles FÖR MYCKET att göra. Eller ja, jag hade alldeles för mycket att göra under våren, och jag brukar alltid bli lite dyster när det väl lugnar ner sig, så det har väl delvis varit mitt problem också, men en av anledningarna till att jag mått dåligt har varit en känsla av apati, sysslo- och meningslöshet, och trots att jag fortsatt se till att ha saker att göra har den övergripande känslan av ensamhet gjort att allt känts futtigt och meningslöst. Men nu nämnde min vän att en sak som ju tar tid är att ta hand om sitt hem. Då slog det mig att där har jag ju något att göra. Jag flyttade in på Ynglingagatan i februari, men p.g.a. allt annat jag haft för mig har jag inte kunnat ta tag i inredningen och bringa lite ordning.

Sagt och gjort. Gick hem, drog i mig några vitamintabletter, och satte igång. Efter ett par timmar hade jag tömt alla flyttkartonger som skulle tömmas, satt upp deras innehåll på olika ställen, samt beslutat vilka kartonger som inte hörde hemma hos mig utan skulle återbördas till lekstugan på Resarö. Ringde mamma, som mer än gärna kom förbi och hjälpte mig att transportera ut allt som skulle bort (we make a good team). I och med att mamma inte kan bära särskilt mycket blev det ett rätt utslitande kånkande för min del, men det var det värt. Nu ska jag bara dammsuga och plocka lite, så kommer det bli en synnerligen representabel grevesvit!

På kvällen ölade jag med Martin och Camilla. Med Camilla fick jag också ett samtal om den där luriga prylen som kallas "känslor", ett samtal som var mycket väl behövt och gjorde saker och ting en smula lättare.

Sitter och förbereder mig som bäst för att spela in imorgon. Körde igenom låtarna ytterligare en gång nyss, och kände mig då allt tryggare med mitt material. Håll edra tummar!

Dagens musik:
The Only Ones - Oh Lucinda (love becomes a habit)
Säkert! - Det kommer bara leda till nåt ont
Paska - Ace of spades