Segla med

Satt igårkväll och lyssnade på Tomas Andersson Wijs platta Ett slag för dig. Jag har lyssnat väldigt mycket på den det senaste året, men, upptäckte jag nu, aldrig riktigt ordentligt på de två sista spåren. Ett av dem heter Segla med, och har en oerhört bra text. Bifogar den nedan.

Bara vi två kvar här
solvarma klippor
och ditt barndomshav
Nu djupnar natten
björkarna susar
jag har inga frågor kvar

Man når en punkt
där allt blir enkelt
där det inte längre finns nåt val
Där allt det man satsat
kommer gå förlorat
om man ser tillbaks
Då är det dags att bara segla med

Du kom inte till mig
som min räddning
Jag reste mig själv
och slöt fred med Gud
Jag var den hårdaste juryn
i världens högsta domstol
det har aldrig hänt förut
att jag bara kunnat segla med

Jag har svårt att be
men mitt liv är en bön
om att en dag
få känna vågen av självklarhet
en dag
helt utan tvekan
segla med utan tvekan
segla med

Nångång
måste man stanna
i det man har
och inte har
Kliva ner från tronen
böja sig för andra
Kliva ner från tronen
börja tjäna andra
och bara segla med

Grillpartaj

I lördags dök en sjuhelsikes massa olika vänner upp på grillkalas hemma hos mig, i skärgårdens trygga famn. Det grillades (givetvis), dracks öl och kaffe, och pratades en himla massa. Julia och Jonas skänkte mig en LP med Loa Falkman, Ida och Johan en ask choklad, och Kuno och Jossan två synnerligen bisarra filmer. Dan och Ahrvid badade. Jag och Frida diskuterade livsfrågor. Maggan Falkudds livsverk beredde mycken glädje. Martin berättade om sitt arbete som sönderrivare av konfidentiella dokument på Salas kommunförvaltning under 70-talet (man hade inte råd med dokumentförstörare), och gav mig hela Thore Skogmans mästerliga platta "Melodirapport från T.S". Marcus och Emil köpte tändvätska. Anna och Elin bar stolar. Alla verkade vara på sitt bästa humör. Det var fruktansvärt trevligt, och jag blev fruktansvärt rörd och styrkt av att se hur många underbara vänner jag har. Dom är bäst. Helt enkelt.

Efter det att alla andra stuckit och Kristenson törnat in, satte sig jag, Dan, Ahrvid och Anders och glodde på hela den säsong av "100 höjdare" där jag fungerade som researcher och produktionsassistent. Den är nog det jag är mest stolt över i mitt yrkesverksamma liv. Den tog en himla massa energi i anspråk, och jag tvivlade ofta på hur resultatet skulle bli, men i slutändan blev det alldeles strålande bra. Och det står sig.

Efter att ha lutat sig några timmar så begav sig övriga sällskapet in till stan. Själv började jag, endast iförd kalsonger, städa. Mamma dök upp så småningom, och med hennes hjälp gick det hela smidigt och geschwint, och blev riktigt rent.

Även måndagen blev riktigt bra. Fick en artikel nästan helt klar, och skrev även stora delar av en låt som jag känner mig riktigt nöjd med, åtminstone hittils, den är inte klar än. Att ha tre riktigt bra dagar i rad brukar sällan vara mig förunnat. Men nu känns det som att jag kanske (observera: kanske) kan vara på väg att bryta vissa negativa mönster som plågat mig. Det är som om jag börjar se saker och ting klart igen. Kanske kan jag spåra orsakssammanhang och reda ut det som behöver redas ut. Vi får se, men det känns hoppfullt.

Ber annars att få tipsa om vännen Nessles indiska genomgång.