Ibland känner man för att bara stoppa livet. Det händer ju så mycket i det att man inte hinner beskriva det.
Efter att ha haft en mycket vilsam helg känner jag mig kreativ utav bara fan. Det är lustigt det där. Man kan sitta och nöta i flera veckor, komma på diverse olika utkast till låtar som man sedan inte kommer någon vart med, för att sedan helt plötsligt inte bara ha en massa idéer som inte bara existerar, utan även går att forma till någonting bra.
Hur kommer sig nu detta? I min värld är det ofta särskilda upplevelser som sporrar det. I somras köpte jag t.ex. mitt första capo. Det var en kick om något, helt plötsligt kunde jag byta tonarter på gitarren på ett helt annat sätt än tidigare, vilket öppnade för nya klanger och vilt experimenterande. Jag skrev många låtar då, och ett par av dem är jag faktiskt riktigt nöjd med.
Just nu vet jag inte riktigt vad det kan vara. Kanske att jag har börjat spela keyboards och tycker att det är riktigt roligt. Kanske är det att jag idag testat x antal olika syntar i diverse olika musikaffärer. Kanske är det att jag snart ska börja köpa på mig grejer för att kunna spela in hemma, vilket gör att fingrarna kliar.
Eller så är det bara så att livet känns synnerligen rikt i största allmänhet just nu. Och det är ju inte helt fel.
Fast Thore Skogman är död, och det är tråkigt. Firade av honom genom att med Tove fika efter kaffe på Thelins idag, och genom att spela hans version av Release me på spräckvolym för mina grannar. Vackert, på min ära.
