En bra vecka

Ja, det här har faktiskt varit en sådan, åtminstone om man ska se till (varning - här kommer ett pretentiöst uttryck) min konstnärliga utveckling.

För några veckor sedan fick våra små ensemblegrupper i uppdrag att repa in varsin progglåt till Föreningen Akustiks proggkväll. Jag och min gruppkompis Jonas är väldigt förtjusta i Nationalteaterns låt Mr John Carlos, och alltid undrat varför inte den fått mer uppmärksamhet. Så vi bestämde oss snabbt för att "den ska vi spela". Vi lyssnade på skivan och fann att originalets arrangemang, med bas, gitarr, trummor och orgel, var väldigt bra och att vi nog skulle behålla det till vår version. Bas, gitarr och trummor hade alla i gruppen ett hyfsat hum om hur man trakterar, men orgeln då? Jag räckte upp handen och skrek "pax!". "Kan du spela orgel, Trampe?" undrade Jonas. "Näää, men man kan ju lära sig", svarade jag. Och så blev det.

Varför gav jag mig då in på det? Ja, på senare tid har jag blivit allt mer och mer nyfiken på att lära mig spela någon form av keyboards, och här hade jag ett lysande tillfälle att tvinga mig själv att bli något så när hyfsad på några veckor. Så jag skrev ut ackord från nätet och började repa.

I tisdags så repade vi ihop, hela bandet. Förutom mig (piano) och Jonas (gitarr), så är det Simon (bas) och Therese (trummor). Och tammesatan om inte det lät riktigt riktigt bra! Jag hade varit flitig med att repa in ackorden, och då jag hade låten i blodet så flöt pianospelandet riktigt bra. Jag fick komplimanger av dom andra för att det blivit så bra så snabbt, och det kändes ju kul.

Under veckans gitarrlektion med Jimmy började det också lossna en hel del när det gäller plockandet på gitarrsträngarna, något jag haft avsevärda problem med tidigare (fingerfärdighet är inte riktigt min grej). En ordentlig dos neurologisk träning till, och jag lär kunna plocka hejvilt utan att tänka på det.

Även med sjungandet har det gått bättre. I veckan lärde mig Ingrid magstödets stora hemlighet, och nu börjar jag få koll på hur jag ska andas när jag sjunger, och logiskt nog sjunger jag därmed tekniskt bättre.

Med andra ord, det mesta blir bättre. Det som inte är så bra i mitt liv just nu är av alldeles för privat natur för att jag ska kunna skriva om det här. Men det reder sig det med. För er som vill ha en ledtråd till vad som bekymrar mig, lyssna på "Waltz # 2" med Elliott Smith (finns i en liveversion här).

När man har mycket att göra i livet...

...blir det mindre bloggat, tyvärr. Bot och bättring utlovas när tempot skruvas ned. Om det nu nånsin gör det.