Man vänjer sig

Flydde igårkväll från svårmodet genom att åka med S/S Blidösund, där Kjell Höglund och Johan Johansson skulle spela. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut. Fick mig några hjälpande visdomsord till livs från Moreyskan (en av mina favoritmänniskor) och Lake demonstrerade sitt cigarett-trick (tyvärr satt jag i fel vinkel i relation till honom, så jag såg var cigaretten tog vägen). Johan verkade vara på ett synnerligen inspirerande humör och Kjell saknade inte kvinnliga groupies med udda frisyrer.

Spelningarna gick bra. Johan körde gamla, sällan hörda favoriter som Libertad (den första Johan-låt jag lärde mig på gitarr), Josef & Maria (den första Johan-låt jag lärde mig på ukulele), Lust (den första och enda Johan-låt jag gjort en heminspelad cover på) och ett helt lass med andra godingar. Publiken var alldeles uppenbarligen mest där för att höra Höglund, men Johan fick ändock ett mycket entusiastisk mottagande.

Kjell charmade på som vanligt, och publiken kunde i stort sett varenda textrad i alla låtar, verkade det som. För första gången så länge någon kan minnas spelades Trollfolk på bygden och Tekniska röntgencentralen. En kille i publiken kom sedan fram till Kjell och sa att den här konserten hade tagit honom ur den kris han känt det senaste halvåret. Fint sagt, tycker jag, och ännu finare om det faktiskt är sant.

Hängde även en stund och pratade med Julia Sandberg-Hansson, en väldigt trevlig och skojig människa, som precis spelat in film med Uwe Boll (!). Det händer alltför sällan att jag träffar tjejer i min egen ålder som uppskattar riktigt bedrövliga filmer, så det var extra roligt.

Kände att det inte skulle bli någon trevlig natt om jag bara åkte hem till mig själv. Tog istället buss ut till skärgården, vilket innebar en rätt skön nattpromenad i samband med en SJ-anställd bybo som gnällde över hur jävligt det är att det saknas bussar ut till Resarö på nätterna (det har han helt rätt i, men mig bekom det föga just då). Sent på natten hade jag telefonkontakt med Patrick, och vi fixade till de sista bitarna av hans MySpace-biografi och Poetry Gangbang-texten. Om ni har några synpunkter på dem så vill jag gärna höra dem (passa på att lyssna på "Sent på jorden" på Gangbang-sidan också, en sån där låt man önskar att man hade skrivit själv).

Avslutningsvis träffade jag igår en Annelie som INTE hade genomgående korpsvart hår eller citerade Harry & Sonja. Trodde alla som hette Annelie gjorde det (åtminstone gör de två jag känner sedan tidigare det).