Den senaste tiden har jag haft vansinnigt skojigt åt gruppen Svensk Film (Max Andersson & Stefan Agaton), och deras enda singel, Varför är det så mycket svart?. Vi snackar duktigt pretentiös svensk synthpop med en text som trotsar beskrivning. Bifogar den nedan. Låten kan ni höra här.
Min dröm har ingenstans att vara
ensam kvar vid väggens slut
Bakom soffan ligger mamma
och ser hur negrerna rinner ut
Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
Det får gömma sig i mig
Det får gömma sig i mig
Men bilderna vill inte skrika
Jag måste skära lite till
Jag spiller fast jag skär försiktigt
Det är inte farligt alls
Jag kramar om min mammas huvud
Grannen gnager på sitt golv
Det smakar inte som det brukar
Det smakar inte alls som förr
På natten leker alla gator
På bakgården står döda djur
Jag ska måla deras munnar
så dom kan skratta och le igen
På bio, om man sitter för nära duken
kan man försvinna i ett hål
Några kommer aldrig tillbaka
Dom ser ut som om dom inte fanns
Dom ser ut som om dom inte fanns
Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
Det får gömma sig i mig
Det får gömma sig i mig
En del har skaffat stora hundar
som kan slicka stora sår
Alla dansar utom dom fula
dom får Gud att tugga på
Spindeln in min mage växer
Pappas bil har sprungit bort
Nu ska alla barnen brinna
Varför är det så mycket svart?
Mörkret gör så ont i ljuset
Varför är det så mycket svart?
2 kommentarer:
Synthpopens svar på "Lingonben"?
Eller hur? Jag blir inte riktigt klok på om den är gjord på allvar eller om det är ett stort skämt. Kanske det som gör låten så underbar.
Skicka en kommentar