Sent igår eftermiddag hoppade jag på cykeln och trampade iväg bort till Allhelgonakyrkan på Söder. En tuff tur, för en som knappt cyklat på två år, men den tilfredsställande känslan var stor. Jag är glad att jag börjat cykla igen och ska fortsätta med det.
Varför åkte jag då till kyrkan? Har jag gått och blivit troende? Nej, anledningen till besöket var en konsert med Pisces Dei, en kvintett ledd av min internetbekanting Thomas Hammar. Thomas är även en av de två medlemmarna i ett Trampeskt favoritband, Blomsterunge (som jag även skrivit en artikel om ), och har verkat vara en rätt skojig snubbe, men vi har aldrig träffats IRL. Så det var delvis därför jag begav mig till kyrkan igår.
Konserten var riktigt, riktigt bra, och man fick även höra en fin version av "En vänlig grönskas rika dräkt" med celestekomp. Efteråt presenterade jag mig för Thomas, och hängde sedan på för att ta en öl. Vi drog förbi ett grekiskt hak som hette typ Hallickarnas (hmm), och hamnade sedan på Chutney på Skånegatan. Där åt och dracks det gott, medan vi diskuterade olika argument för Guds existens (kvintetten är, innehållet i sina låtar till trots, inte en religiös sådan), bipolaritet kontra manodepressivitet, Povels politiska identitet, och den mystiska Robban Broberg-filmen Längta efter kärlek, en film ingen av oss sett men som vi inte tror kan vara så dålig som den påstods vara av samtida press (jag har försökt få fram den via SLBA, men inte ens dom har den: Robban sitter på rättigheterna och håller filmen för sig själv, han tycker den skulle ha stannat vid klippbordet). En mycket, mycket trevlig kväll blev det.
Cyklade sedan hem igen. Den hårda sadeln tog ut sin rätt, en viss känsla av sodomi kan idag kännas, men cyklandet livar upp mig. När jag väl kom hem var jag rädd att känslan av intensiv ensamhet efter trevligt socialt umgänges slut skulle slå till och göra mig vrålnojig. Men det fick den ingen chans att göra, för Martin råkade helt plötsligt befinna på Ynglingagatan och ville komma upp, vilket han fick. Vi spisade Hasse&Tage och hade riktigt trevligt. Vänner är bra.
För övrigt rekommenderas varmt att ni lyssnar in er på Blomsterunge, speciellt mästerliga låtar som Han vred sig i mjöl, Erotik, Lik bakom stängda dörrar, och givetvis Edsbyns favorit, Dom knarkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar