I fredags satt jag och Johan på lokal krog i Västervik. Några minst lika lokala, något överförfriskade herrar kom fram till oss och tackade för spelningen på Viscaféet (från vilken ni kan beskåda bilder här). En av herrarna kallade mig för "en sann estradör", vilket gladde och rörde mig oerhört. Just den (alltför sällan använda) benämningen har jag stor respekt för, då många av mina stora musik- och scenidoler tillhör det fåtal som verkligen lever upp till den.
Sedan undrade samme herre om jag var manodepressiv.
Hmm.
"Om man ska fråga någon en känslig fråga kan man lika gärna börja med att smörja vederbörande med en ordentlig dos smicker" (nytt Trampe-ordspråk).
(Och nej, jag är inte manodepressiv. Inte Johan heller. Däremot är vi båda geodeter.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar