Det är fint med teknik och konspirationsteorier

Min pappa har aldrig gillat det där med att jag har musik som ligger och tar plats på datorn. Nu kan han emellertid inte säga så mycket, för nu har han själv börjat använda datorn till att föra över skivor till sin mobil. På ett liknande vis undrade han för många år sen hur jag kunde köpa DVD:er med filmer som vi redan hade på video (med "video" menas i detta fall avspelningar av SVT-sändningar från slutet av 80-talet). När vi flyttade ifrån Östermalmsgatan förra året gjorde farsan en grovgallring bland kassetterna och slängde merparten av dem, då "de filmer som jag vill ha skaffar jag mig ju på DVD". Hmm.

Förresten är det fint med konspirationsteorier. När jag var på bibblan igår gick jag förbi en äldre, vithårig dam som satt vid en dator och surfade. Hon hade vita handskar på sig och var paralellt inne på både Gärdets Hunddagis hemsida samt en hemsida för djurens rättigheter. Detta var givetvis nog för att få igång min fantasi i en härlig konspirationsteori. Tanten höll på att följa efter en hiskelig adelsman (inte jag, utan en annan) som gjort sig känd för att piska hundar, och som säkerligen fanns någon annanstans på biblioteket. För att inte väcka misstankar hade tanten satt sig för att surfa vid en dator nära ingången, så hon säkert skulle kunna följa efter honom om han gick ut. Eftersom hon är djurrättskämpe passade hon givetvis på att uppdatera sig lite vad som hänt på den fronten sen imorse, bl.a. har hon en hemlig kontakt på Gärdets Hunddagis som levererar vapen åt henne. Anledningen till att hon hade handskar på sig var givetvis att hon vid första bästa tillfälle skulle hugga ner adelsmannen, och då får man ju inte lämna några fingeravtryck efter sig.

Såna där konspirationstankar kan liva upp en hel dag. Men jag är noga med att skilja verkligheten från mina skojfantasier. Det var INTE så att jag när tanten reste sig slängde mig efter henne, tryckte ner henne på marken och vrålade: "Sterba inte hjärnan ur adelsmannen, din psykotiska gris!". Jag lät henne fara i frid och nynnade istället på "Sorgliga sånger", en låt av Johan Rothstein.