fredag 12 september 2008

Mark Kozeleks gig på Nalen...



...var ungefär lika roligt som att lyssna på ljudet av torkande Baileys. Karln har ett fantastiskt låtmaterial, men staplade ovanpå varandra blev det tämligen monotont. Det blir inte heller av att Kozelek vägrar ens försöka sig på någon form av mellansnack, utan måste provoceras till att säga något genom att publiken börjar vråla saker som "play from your fucking heart". Däremot är han synnerligen noga med att varje mellan låt stämma sina gitarrer, gitarrer som redan låter jättebra (något både jag och SVD:s recensent lade märke till).

Han har gjort en hel del alldeles underbara låtar, men det här var sannolikt första och sista gången jag såg den gamle Red House Painters-hjälten live.

1 kommentar:

Konungen sa...

Lite som att äta allt valium som finns så ser jag på red House Painters