Hasse A & Love B

Häromveckan firades Thomas Hammars 50-årsdag. Jag hamnade bredvid en trevlig kille som heter Love, som jag hade träffat en gång tidigare. Av nån anledning nämndes hans pappa, om vilken Love sade, att han var den ende i hela Sverige som kunde Bellmans epistel 48, "Solen glimmar blank och trind", utantill. Jag kom då att tänka på min gamle latinlärare, Leif Bergman, som var en sjudundrande expert på gamle Carl Michael, och som jag var nästan helt säker på också kunde texten. Så jag påpekade:

- Nja, jag skulle tro att min gamle latinlärare Leif Bergman också kan hela den sången!

varpå Love, med ett litet leende, svarade:

- Jo, Leif Bergman ÄR min pappa.

Herrejäklar vilket drömläge. Det är NÄSTAN lika häftigt som när Hasse Alfredson och Gösta Ekman 1973 åkte på turné med revyn "Glaset i örat". I turnébussen sjöng Gösta vid ett tillfälle "Härjarvisan", en låt ur Lundaspexet "Djingis Khan" från 1954, ett spex där Hasse medverkat som författare och ursprunglig tolkare av Djingis roll. Gösta hade dock aldrig tänkt närmare på var visan kom ifrån, så när Hasse vid ett tillfälle rättade honom, utbrast han en smula förorättat:

- Hördu, den där visan har jag kunnat ända sedan jag var liten pilt, så kom inte här och rätta mig!

varpå Hasse snabbt replikerade:

- Den där visan SKREV jag när du var liten pilt!