Om skrivande

Det här med skrivande är ju något som jag är verkligt bra på. Men även det kan det gå en viss rutin i, särskilt om man har jobbat en hel del som journalist de senaste åren. Ingenting är roligt när man måste göra det. Ibland när jag sitter där och nöter på någon filmrecension som jag känner att jag inte får hyfs på börjar jag tvivla på min egen förmåga som skribent: "fan, jag kanske inte är riktigt bra ens på det här? Tänk om jag är USEL på något jag hela tiden trott mig vara bra på?". Men sen publiceras recensionen, och då händer det ibland att folk hör av sig och tycker att "det där var välskrivet", och då inser jag det har dom alldeles säkert rätt i. Fram tills för några månader sen hade jag nog tänkt att "dom har fel, jag vet vad jag har skrivit och just därför vet jag att det är skit". Men sen sa SEO en bra sak: "Lita på det dina vänner säger om dig, för dom kan vara objektiva, det kan inte du". Då var det som om allting stämde. Självförtroendet i min yrkesutövning har blivit mycket större. Detsamma gäller självförtroendet när det gäller vissjungandet, och det lär nog bli ÄNNU större, ju längre tid jag spenderar på skolan.

Just nu sitter jag och skriver låtlistor till de skivor som min mamma ska ta med som present till min mormor till helgen. Att skriva kommentarer till varje låt är en av de där sakerna som gör att jag gång på gång återupptäcker hur roligt det är att skriva. Och det är oumbärligt om man, som jag, tänker sig att jobba med skrivande resten av sitt liv.