I fredags satt jag och Johan på lokal krog i Västervik. Några minst lika lokala, något överförfriskade herrar kom fram till oss och tackade för spelningen på Viscaféet (från vilken ni kan beskåda bilder här). En av herrarna kallade mig för "en sann estradör", vilket gladde och rörde mig oerhört. Just den (alltför sällan använda) benämningen har jag stor respekt för, då många av mina stora musik- och scenidoler tillhör det fåtal som verkligen lever upp till den.
Sedan undrade samme herre om jag var manodepressiv.
Hmm.
"Om man ska fråga någon en känslig fråga kan man lika gärna börja med att smörja vederbörande med en ordentlig dos smicker" (nytt Trampe-ordspråk).
(Och nej, jag är inte manodepressiv. Inte Johan heller. Däremot är vi båda geodeter.)
tisdag 25 september 2007
söndag 23 september 2007
Gullefjun
Det sjuka är att min dagisgrupp faktiskt sjöng denna låt PÅ FULLT ALLVAR under några år i slutet på 80-talet. Tro faan att man blev konstig på kuppen. Jobbar jag nånsin på dagis så ska ungarna bara få sjunga Povel och The Only Ones, så får dom med sig både en välmående kepsgubbe och en trasig knarkare redan från tidiga år.
Svensson, Svensson
Som ni säkert märkt har SVT återuppväckt en närmare 15 år gammal idé, och gjort nya avsnitt av "Svensson, Svensson". "Varför då?" var en av mina första frågor, speciellt med tanke på hur bedrövlig långfilmsversionen var. I Expressen gives idag en tämligen god förklaring. Det intressanta med det här konceptet är att det aldrig verkar slitas ut i folks ögon. HELA serien går ju bara ut på att framställa Allan Svenssons karaktär som en fullkomlig idiot. Hade den arbetande modern, Suzanne Reuter, framställts på ett likadant vis hade det nog skanderats en hel del bland Skugge & co. Fast jag får till min förtrytelse erkänna att jag faktiskt garvade lite då och då när jag såg ett avsnitt av serien igår. Så då är den väl inte all bad :)
Nu har jag suttit på skolan i 3 timmar och jobbat med mitt Olle Adolphson-projekt. Under dessa tre timmar har jag inte fått en rad skriven. Inte bra. Dags att rycka upp sig.
Nu har jag suttit på skolan i 3 timmar och jobbat med mitt Olle Adolphson-projekt. Under dessa tre timmar har jag inte fått en rad skriven. Inte bra. Dags att rycka upp sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)